• Djurungen skall aldrig betraktas som övergiven om inte mamman påträffats död.
• Misstänks en fågelunge eller fågelkull vara övergiven skall den övervakas på håll – långt håll – och under många timmar för att konstatera att den inte matas. Har du inte denna tid, betrakta då ungen som icke övergiven.
•  Alla vilda djur har en ägare. Vanligen är det jakträttsinnehavaren. Att ta hem levande eller döda djur kan betraktas som tjuvjakt.
• Vilda djur får inte hållas i fångenskap i mer än 48 timmar. Dessa timmar kan vara förödande för en unge om du saknar kunskap och sköter den fel.
• Tänk på att föräldrarna är bäst på att föda upp sina ungar. I vissa fall duger dock fosterföräldrar men då krävs kunskap!
• Om du är tveksam tag alltid kontakt med någon som kan arten innan du tar in en unge som du tror är övergiven.
• Varje år dör djurungar på grund av missriktad djurvänlighet. Okunskap kan döda djurungar! Fler ungar dör av missriktad djurvänlighet än på grund av att folk låter bli att ingripa!
• Tron att djurungar som rörts av människor inte accepteras av sina föräldrar stämmer inte. Det är en myt!

Om barnen kommer in med en djurunge, låt barnen visa var de hittade ungen och sätt ut den där igen.

Om det är uppenbart att ungen fallit ur ett fågelbo så leta upp boet och kontrollera att ungarna i det är av samma sotrt som den hittade. Lägg tillbaka ungen i boet och håll en hand över ungarna tills den återbördade kommit till ro bland syskonen. Ibland rasar hela bon till marken. Detta gäller framförallt svalbon i sandiga trakter. Sätt då upp en avskuren mjölkkartong lika djup som det ursprungliga boet och med rester av boets innanmäte på den ursprungliga platsen och lägg i ungarna.

Lämna platsen fortast möjligt. Stannar du kvar minskar du chansen att ungarna klarar sig. Tag kontakt med den lokala KFV-organisationen eller den lokala ornitologiska föreningen för råd om du själv inte är säker på vad du ska göra.

Del av text från KFV-Riks hemsida